Flera av våra elever har bloggat om hur det är att plugga på Competens men hittills står inget om hur det kan vara att jobba här. Förrän nu. Nu ska jag ta bladet från munnen och berätta vad som händer bakom kulisserna. När inga elever ser...
Då drar vi av oss skor och strumpor, slänger upp fötterna på bänkarna, tar fram stora chipspåsen och tittar på nån tårdrypande romantisk film med olyckligt slut. Vi gråter, hulkandes, ikapp (och värst är som alla redan gissat - Muhammad). Sen stänger vi av och återgår till att rätta uppsatser, kasta suddgummi och terrorisera chefen med idiotiska mail.
För övrigt är vi som en helt vanligt ovanlig arbetsplats: Muhammad dräller in sent, Carin går hem tidigt, chefen kommer nästan aldrig, Emil glömmer att det är provdag, Nathalie planerar jättebra upplägg till elever som inte dyker upp, Max pratar om Alzheimer-kuvert som om det vore en faktisk uppfinning, vi menar väl men gör ibland fel, vi glömmer saker, vi överträffar oss själva, vi dansar för sällan på borden, vi dricker massor av te men inte kaffe, vi kläcker bra idéer vi inte kan genomföra, ännu bättre som vi faktiskt genomför. Det är en skola med högt i tak: både fysiskt och metaforiskt och vi vill gärna tro att vi hjälper någon att hjälpa sig själv.Vi har en ny bekantskap som några av er träffat på: Maxime. Han är ett tillskott vi gillar och ger tummen upp. Välkommen Max! Må vår generositet och förträfflighet stå dig bi.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar