Nationella prov i svenska och engelska: uppsats

När du skriver din uppsats, eller håller ett tal, i svenska eller engelska, är det några saker du kan tänka på som kommer att göra din text och/eller ditt tal bättre.

En god struktur är A och O. Det får du bland annat genom att göra en mindmap, en tankekarta, av något slag. Hur den ser ut bestämmer du, bara du tar en stund och brainstormar över vad du kan ha med i din text innan du bestämmer vad du faktiskt vill ha med, och gör upp en ordningen för det. Se alltid till att tänk igenom vad som ska finnas med! En text utan en plan bakom är som en segelbåt utan vare sig segel eller motor, den flackar omkring lite hit och dit utan vare sig mening eller mål.

Innan du börjar skriva funderar du på vad hur inledning och avslutning ska se ut. Det är snyggt om de binds ihop på något sätt men inget måste. Det är däremot ett måste att du har tänkt igenom hur du börjar och slutar.

Tänk ditt arbete som ungefär tre lika stora delar. Inledning är således inte bara att berätta vad man ska prata om, och avslutningen inte heller bara ett "tack för mig". Försök att utveckla dem.

Inledningen ska väcka intresse i läsaren/åhöraren och de flesta knep för att nå dit är tillåtna. Tänk dig att det är en uppvärmning innan match - utan den kan du bryta både armar och ben om du går oförberedd in i en match. Det är en uppmjukning och förberedelse där du på ett intresseväckande sätt får åhörarna/läsarna att vilja höra mer. Retoriska knep som frågeställningar du själv svarar på, eller kanske påståenden som du kan prata omkring, eller att måla upp ett scenario - det finns många sätt. Bara din fantasi sätter gränser.

Avslutningen är stretchingen där du knyter ihop säcken, summerar och kanske lämnar åhörarna/läsarna med ytterligare frågor. Ett enkelt "det var allt jag hade" är ett snöpligt och abrupt slut. För inspiration titta gärna på tal från ted.com. Där finns både korta och långa tal, och när du sett några stycken kan du säkert också märka när de börjar runda av och därmed är inne på avslutningen - där kan du få tips. Och framförallt höra många intressanta talare!

När du nu kommit igång med din text är det ytterligare några saker att ha i åtanke, själva språket. Att börja meningar med "men" eller "och" är sällan nödvändigt då det är bindeord mellan meningar, använd dem som just det. Sätt ihop meningarna eller ta bort bindeordet så brukar meningen fungera alldeles utmärkt ändå.

Talspråkliga ord som tex "så" och "ju" kan du allt som oftast vara utan. Tar du bort dem ska du se att texten blir renare och mer "akademisk". Tänk också på särskrivningar och syftningsfel, där kan lätt missförstånd och knasigheter uppstå.

Dom är något du får i domstolen och ska icke förväxlas med "de" eller "dem". Det finns en mängd olika sätt att lära sig tänka kring detta för att få till det rätt men kort sagt kan man säga att när du pratar om något första gången använder du "de" och när du återkommer till samma personer/ting använder du "dem". Tex: De här tallrikarna, jag ställer dem här borta. Ett annat sätt är att tänka på engelskan, det är också en god hjälp som många använder sig av: them och they. "Them" motsvarar dem och "they" motsvarar "de". Du skulle sannolikt inte säga "them like icecrream" utan snarare "they like icecream". På svenska skulle det isf motsvara "de gillar glass". Eller tänk så här: prova att byta ut de/dem med jag eller mig. Om "jag" låter bäst - skriv "de". Om "mig" låter bäst - skriv "dem". Mig och dem hör ihop, om du minns bokstaven "m", minns du kanske det här knepet. Ett exempel: jag (inte mig, det skulle du inte säga) kommer ikväll = de kommer ikväll. Du gillar mig (inte jag) = du gillar dem. Nu har du flera knep att använda och du behöver aldrig mer göra fel på de eller dem. ;)

När du nu fixat upplägget och språket ska du också lägga till att ge läsaren pauser i din text/ditt tal, dvs styckesindelning. Det är ett sätt att ge läsaren paus att hinna smälta och ta in det du skriver/säger (i tal blir det såklart en konstpaus, inte en styckesindelning men kontentan är densamma) men också ett sätt att markera att det nu kommer något nytt. Din text/tal för in ytterligare argument eller aspekter och vändningar. Det gör din text mer lättläst och överskådlig och ditt tal hinner få fäste.

När du skriver nationella provet förväntas du också använda dig av källor (ur texthäftet du har fått, eller får vid provtillfället beroende på vilken kurs du går), alltså behöver du göra referat och/eller citat. Glöm inte det! Det kan vara avgörande för att få ett godkänt betyg. Känner du dig osäker på vad som gäller: läs på i kursboken eller titta på det dokument ni har fått av mig med instruktioner.

Innan du slutligen lämnar in, läs igenom en sista gång så att du inte har missat något, och ge dig sedan en klapp på axeln för en väl genomarbetat text.


/Carin

Nationella provet i svenska: muntligt

Att hålla muntliga föredrag i skolan är något många fasar för. Det är helt naturligt: vi är flockdjur och är vi inte ledaren (och det är vi som elever inte - det är läraren som är) är det inte naturligt i oss att ta den platsen längst fram i salen och vara den som ska berätta om något. Det är helt enkelt bara biologi att vi känner oss obekväma där. Det innebär dock inte att vi ska låta bli, vi ska tvärtom ta alla givna tillfällen vi får på att öva - för en dag kanske det är vi som leder en flock och då är det bra att vara förberedd.

"Jamen jag har sån förtvivlad skräck att jag tror att jag ska svimma!" kan jag få höra. Många, många, verkligen många elever har jag haft som uttryckt sin totala oförmåga att stå framför klassen och prata. Prata för dem som man sedan på rasten inte har några som helst svårigheter att prata med. Lite konstigt är det allt. Lugn säger jag: du har visst förmågan, du vet bara inte om det än. Väldigt få föds med fullfjättrad scenvana, det är något samtliga måste öva sig till, även om jag håller med om att en del verkar helt oberörda över det - men vad som försigår inom dem syns inte alltid och jag vet att många, de allra flesta, är nervösa. Det är bra. Det gör att vi skärper våra sinnen och en lagom dos nervositet resulterar ofta i ett bättre hållet föredrag än om du bara går upp å river av det utan fokus eller känsla.

Jag har sysslat med teater i många år och var som barn väldigt blyg. För mig har nog svaret varit att gå in i en roll. Tror jag. Kanske kan det hjälpa dig, ta dig en roll som gästföreläsare och att ämnet du ska prata om är din expertis. Som trestegshoppare Christian Olsson sa: kroppen kan, det är i huvet problemet sitter. Faktiskt är det ofta just så: vi begränsar oss själva med tankar som inte borde trycka ner oss utan peppa oss att tro på oss själva. Det finns tillräckligt med saker i vår omgivning som sänker oss, så ge dig lite cred istället: du läser på komvux. Det är ett aktivt val att förändra livet. Jag tycker du äger. Och jag vet att du kan, om du förbereder dig och tror på dig själv. Man måste inte vara ett orakel för att lyckas.

Jag ska berätta om en liten anekdot jag var med om en gång: jag reste runt i Europa med ett internationellt teaterföretag ett par år och en del i arbetet var att jobba mot skolor och engelskundervisning. I varje klass brukade vi spela en liten pjäs tillsammans med eleverna. Vi tog upp några på scen och de fick repetera replikerna vi sa till dem. Allt på engelska. Det var mycket uppskattat och en boost för många. Efter en av dessa föreställningar kom en lärare lite tårögd upp och sa: "what you just did with that boy..it's impossible! He can baerly speak, he has a severe stutter. His mother will be thrilled." Jag är vid tanken av pojken fortfarande rörd. Det var så fint att få ta del av hans framgång. Att han skulle ha problem med talet var inget någon av oss märkte. Han gick in i sin roll och levererade.

Så hur ska du göra då? Jo, du ska göra två saker: förbereda dig och tro på dig själv, Förberdelserna är a och o (men underskatta inte tilltron). Många gör redan här misstaget att skriva ner exakt vad man vill säga, ord för ord, vilket gör texten ofta både opersonligoch svårlyssnad, för det är skillnad på talspråk och skriftspråk. Skriv därför bara de allra nödvändigaste stödorden. Ett annat misstag är att bara läsa in sig på exakt det man ska säga. Hur ska du då veta att du fått med det viktigaste? En bra föresläsare kan sitt ämne och plockar sedan ut kärnan. Det innebär två saker: dels är det intressantare att lyssna, och du blir inte lika låst vid dina anteckningar och slipper oroa dig för att säga fel eller komma bort dig. Har du dessutom publik som tycker att det är intressant kommer du att känna av det och få ökat självförtroende. Bara det resulterar i ett bättre föredrag.

När du väl gjort din research och vet vad du ska säga är det dags att planera framförandet. För det blir inte bara bra, du planerar det. Du behöver fundera kring hur du ska få din publik att tycka att det är intressant. En fångande inledning som gör din publik uppmärksamm är ett effektivt sätt: tänk utanför ramarna - vad skulle få dem att vakna till lite? Att börja sitt föredrag med att helt enkelt medela vad det ska handla om är informativt men väcker inte den publik som redan hört ett antal redovisningar. Kanske kan du provocera lite, eller överraska på något sätt? Får du med dig din publik redan i början är allt mycket lättare. Tänk också gärna på att inte tappa dem när du väl fångat dem.

Retoriska knep och stilfigurer är snyggt att ha med, och läser du svenska tre förväntas du veta lite om vad det är. Har du medvetet med någon stilfigur ger de mervärde och kan ge högre betyg. Läs gärna några kända tal (men utan att jämföra dig, du är trots allt inte president som har professionella talskrivare) för inspiration. Vem känner tex inte till Martin Luther Kings tal "I have a dream"? Det är kanske allt man vet om talet. Men det man vet är en stilfigur som har gjort hans tal känt och ihågkommet. Han har upprepat samma fras igen och igen. Smart. Så gjorde även Obama i sitt tal "Yes we can", ännu ett ihågkommet tal. Pga upprepning av en fras. Det finns många sätt att befästa sitt tal och göra det minnesvärt, det här var bara ett exempel. Se till att du har funderat ett varv kring ditt och hur du kan visa din medvetenhet om retorik och stilfigurer.

Din inledning och din huvuddel bör bestå av ungefär två tredjedelar av ditt föredrag, den sista är avslutningen som fyller funktionerna runda av, bind ihop och bli ihågkommet. Lämna din publik på samma sätt som du började, lite provocerande eller överraskande.

Under själva föredraget är du nu förberedd att fånga och tala till din publik på ett fritt sätt. Men vad gör du nu av händerna? Och vad ska du titta på? Ibland när man pratar inför grupp kan det kännas som om armarna har växt och blivit långa och oregerliga som chimpansarmar. Se till att ha något att hålla i, kanske ordkort med dina stödord, något du haft med dig för att belysa ditt tal - vad som helst, bara inte nycklar eller något som skramlar eller stör publiken. Eller öva hemma att gestikulera och utnyttja att du har två funktionella händer - de måste inte nödvändigtvis vara i vägen. Blicken låter du vandra mellan publiken, eller om det känns som att du knappt kan andas - fäst den i ögonhöjd med publiken någonstans mellan stolarna, så ser det ungefär ut som att du tittar på dem. :)

Tänk på att inte prata för fort - lägg istället in konstpauser där det är helt tyst. Det är oftast du som känner att de varar en evighet men publiken uppfattar dem kanske inte alls, det gör bara att ditt tempo blir behagligt och lättlyssnat. Vi som lyssnar behöver tid att låta det du säger sjunka in lite innan vi kan ta emot ny information, så ge oss tid och vi är med dig hela vägen.

Där har du det. Ditt framförande. Å du ser: det mesta av detta ligger på planeringsstadiet och själva utförandet är bara en del av det hela. Så planera och träna hemma på någon, eller spela in dig själv och titta/lyssna och du kommer att nå framgång. Om du scrollar ner i bloggen hittar du ett klipp som ett heter "Vägen till framgång - fake it untill you become it" - en grymt bra föreläsning, titta på den och du får ytterligare tips på hur du boostar dig själv. Jag rekommenderar den varmt!

Lycka till! <3

/Carin

Education is not learning of facts, but training the mind to think

"Education is not learning of facts, but training the mind to think." Så sa han, en av vår tids tänkande förmågor: Albert Einstein. Vi låter det vara dagens citat.

Just den biten är svenska skolan ganska bra på, oavsett vad man tycker om den svenska skolan. Vi må inte ägna oss så mycket åt faktaupprapning men vi lär oss att tänka själva. Tänka både analytiskt, läsa mellan raderna och dra slutsatser baserade på ett källkritiskt förhållningssätt. Det är åtminstone vad vi strävar efter. Här på Competens tycker jag att vi är bra på just det och därför var det extra roligt att idag få hälsa så många nya elever välkomna till oss.

Vi hoppas att ni alla ska en riktigt god upplevelse av att studera hos oss. Vi ställer höga (men rimliga) krav - för vi vill att ni ska utvecklas så mycket som möjligt under den korta tiden som kursen varar. Vi vill att när ni slutar här ska känna att ni har lärt er mycket, och fått fundera i nya banor, och fått nya perspektiv. Det jobbet gör vi tillsammans. Vi ser fram emot ett gott samarbete där vi får ta del av era erfarenheter, kunskaper och perspektiv.

Välkomna!